Utan minsta förvaning...
Förvirring förvirring denna ständiga förvirring.
Den återkommer då ja minst väntar det.
Pang så är den där, utan minsta förvarning.
Jag vill gå han i hand med hoppet låta de ta över.
Men vid sånna här stunder tar min tvivel över fast den inte borde..
Eller är det så att den faktiskt ska göra det?
Oavsätt va de kommer komma fram till så som min vän sa ja överlever.
Ja det gör jag kanske i lite fler delar mer kaos.
Men jag skulle överleva...
Iaf på utsidan.
Kommentarer
Trackback